Jag erkänner mig skyldig till att ge mina barn dålig mat - ibland!

Jag har inte tid att kolla innehållsförteckningen på alla förpackningar och allt jag köper - tyvärr. Jag har inte heller råd att köpa ekologiskt jämt! Och ja, jag köper lite lightprodukter, även om jag försöker undvika det. Och ja, vi äter en del stekt mat. Även falukorv och färdiga köttbullar hamnar ofta i korgen. Och även flingor hamnar där i bland.

Men jag gör eget äppelmos, bakar gärna hemlagat bröd, köper kött, fisk, kyckling som inte är färdigtillagad, ska investera i en riktig assistent för att kunna mala eget kött och göra egen korv, gör gärna hemlagat godis osv.

Jag är nog egentligen som folk är mest egentligen.

Med ett barn som matvägrat sen han var nyfödd i princip, så tar man till alla knep som finns för att få i honom något överhuvudtaget! Vi har testat allt, blivit expert på varenda knep, lyssnat på vartenda råd och kommit fram till att det spelar ingen roll vad vi gör - eller inte gör. 

Det står alltid ett fruktfat framme hos oss. Och hade det inte funkat så hade nog ett bullfat, chokladfat eller vad han nu ätit också stått framme. Allt för att han ska få något i sig överhuvudtaget. 

För vad är värst?

Att inte äta alls och svälta sig (till döds?) eller få i sig lite "onyttigheter"?

Nej, han är inte matglad och har aldrig varit. Och jag ser ju verkligen skillnaden nu med nr två!

Vi har försökt att inte ge mellanmål - vilket resulterat i att han bara gnäller och inte vill äta för han är för trött, för hungrig, armarna gör som de vill, osv. Vi har kört med hårda regler - samma resultat. Om och om igen har vi prövat! 

När inget annat går att få i honom så tar man till även de dåliga sakerna! Som flingor, sötad youghurt, marmelad på smörgåsen, oboy i mjölken...

Men vad gör man! Han måste ju få i sig något!

Och han äter bra mat också! Han älskar potatis (ok, högt GI-värde eller vad det nu kallas och har sina negativa sidor - som allt annat, men jag är uppvuxen på potatis... och det är bättre än pommes eller vad man nu ger i stället eller hur?)och kan äta bara det på dagis om han inte gillar maten, hans favoritmat är korvstroganoff med ris eller potatis, köttbullar och brunsås. Och han älskar gröna äpplen, tar en banan i bland, gillar russin och popcorn och hemmabakat bröd - utan smör (aldrig smör på smörgåsen).

Så han gillar bra mat också! Och älskar fisk! Stekt eller ugnsbakad lax är mums! Gärna couscous till (fullkorn förstås)!

Jag gillar att laga mat från grunden, men det tar också tid många gånger!

Jag önskar jag kunde använda bara närproducerat och hemodlat, men det är ju inte alltid lätt att få tag på till ett pris som jag kan betala med vår skrala och ganska hårt ansträngda ekonomi! Men jag gör så gott jag kan! Och jag tar åt mig av tipsen och råden jag läser om även om jag kansken inte alltid gör det fullt ut! 

Kalla mig dålig mamma, men jag vägrar se mitt barn svälta! Jag vet ju att han får mat i sig som är bra! Även om det inte alltid är så!

Så om ni vill påpeka eller dömma mig, ge mig då tips på god mat, gott mellanmål, eller något annat. Var inte elak, försök förstå! Vad skulle ni välja? Ett matvägrande barn som svälter sig eller ett barn som äter något, om än lite och onyttigt?

Och jag tänker på min familj. Min syster och min mamma som haft bröstcancer (mamma som är uppvuxen på en bondgård och bara ätit närproducerat och hemlagat i princip). Det är så mycket som påverkar, inte bara det man äter! Att unna sig något onyttigt ibland har nog ingen jättestor betydelse i långa loppet, så länge det är inom måttliga mängder. Och jag äter hellre en chokladbit idag om jag är sugen och njuter, än avstår bara för att jag kanske lever några veckor längre. Vem vet, imorgon kanske jag blir överkörd av en buss och vad för nytta gör då mitt beslut att inte ta biten?

Att mäta sina handlingar på våg är kanske svårt i många fall, men ibland så kanske man ska ha lite större perspektiv på saker och ting. Vilken betydelse har det jag gör om 10 min, 10 månader eller 10 år? 

Ingen vet vad framtiden bär med sig! Vad som är bra nu, kan om 10 år vara farligt. Vad som är farligt nu, kanske inte alls är lika farligt om 10 år. Vi lever ju i en föränderlig värld, och allt är relativt. 

Att vara medveten är bra, men man måste leva också! Balans... olika människor, olika intressen...

Självklart så ska man göra det man kan och vill för att må bättre! Men allt är som sagt relativt...

 

Heke4

16 mars 2009 07:42

Ja du, inte är det lätt inte! Även om jag tycker det är viktigt med "bra" mat så har det blivit ett väldigt fokus på ekologiskt och närodlat. Än så länge tycker jag det mesta av det ekologiska är för dyrt helt enkelt. Köper ägg och yougurt, ibland bacon. Men jag är inte beredd att övergå helt såsom priserna ser ut.

Sen tänker jag på vi som är vuxna nu. Vi har ju faktiskt överlevt på korv, flingor, oboy mm! Bättre att han äter något än inget alls.
Det går ju inte att tvinga barn att äta, då får de ju ännu mer aversion mot mat. Så fortsätt du att ge honom det han tycker om

http://leolejon.blogg.se

 

Linda

17 mars 2009 08:09

Nej jag tycker du gör rätt. Kanon! Ja som sagt, varför hålla på, när han ändå inte vill ha. Min mamma gav mig chips (läkartips) när jag var 1 år. För jag vägra också äta. efter alla påsar chips, fick jag igång mina smaklökar o börja äta. O jag lever o är frisk som en nötkärna. Inga allergier o då är jag uppvuxen på allt annat än hemgjord korv o ekologiska saker.
Kör på. Kramkram Linda & Wilja AFF

http://www.summerzion.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så funkar det att lägga upp bilder igen. Det var tack o lov inget fel på min dator utan det är antagligen någon inställning på webbläsaren som krånglar. Två datanissar har jag frågat och ingen vet varför... Men struntsamma, med en annan läsare ska ...

Och dagen blev lyckad trots allt! Kanske just därför att jag inte förväntade mig något speciellt! Men å andra sidan att få gifta sig med den man älskar kan ju aldrig bli fel! Båda var vi rörda till tårar när vi gav varandra löftena! Vi tog kort u...

...gäller det! Idag har jag klippt mig och provsminkat mig och sambon har varit med och kollat in var vi ska ta bilder. Jag har skrivit ut de sista festprogrammen och vi har varit och dukat. Nu hoppas jag att vi inte glömt något! Nervositeten h...

Ja, nu är det snart dags! Klänning är fixad (har gått ner för mycket i vikt så vi fick sy på axelband1) och hänger hos min syster, maten är på gång, blombuketten beställd, fotograf fixad (sambons kompis), festprogrammen är nästan klara (bläcket i s...

...eller ja... nästan ensam. Min stora lilla kille är hemma. Minstingen är hos mina föräldrar (ett kvarter bort) och den andra minstingen är hos farmor. Snällt gjort av sambon att fixa barnvakt när han är på svensexa!  Även om jag nu får (förhopp...