Inget kan beskriva hur jag känner mig bättre än det just nu!

Jag älskar mina barn över allt annat, men det vore så himla skönt med lite egentid emellanåt! Egentid där jag får göra det JAG vill! Inte det alla kräver att jag ska göra!

Nu har jag tröttnat rejält på allt om det här skitbröllopet!

För tydligen handlar det om allt annat än brud och brudgum - eller i allafall om allt annat än bruden!

Svensexa, bröllopstårta, potatisgratänger, kakor, barnpassning, inbjudningar, gästlista, blommor, planering...

Vart i allt detta kommer bruden in? Jo, det är nämligen hon som står för att allt ska fungera.

Det är hon som ska klona sig så hon kan ta hand om två icke så bra sovande små barn i ett dygn helt själv så sambon får åka med sina polare till göteborg på svensexa och röja loss (som om jag går på det där med att de "bara" ska se på fotboll och sova på hotell sen, mitt i veckan!). Så om någon annan än bruden (me, myself and I) läser detta och har något bra tips på HUR man klonar sig eller befinner sig på två ställen samtidigt, så hör av er!

Det är hon som ska se till så svärmor och svärfar kommer överens om att fixa bröllopstårta (som hon ändå inte vill ha) och se till att det blir nog många potatisgratänger gjorda.

Hon ska också se till att alla inte bakar kakor och kommer till bröllopet med (för det vill ju ALLA göra) för det är ändå ingen som kommer att äta dom - möjligtvis barnen då...

Det är hon som fixar alla dekorationer och inbjudningar och kollar av gästlistan. Hon ska kolla av så någon kan ta hand om barnen när det är dags att gör sig "fin" inför bröllopssermonin (glöm frisör och smink för frisören är upptagen med annan brud och sminka sig kan bruden inte själv och ingen vill hjälpa henne...), men det löser sig nog med tanke på att det tar max en timme att göra det - inklusive dusch! Mer tar det knappast att blåsa håret torrt och dra på sig en klänning och skor!

Hon ska fixa buketten (vilket hon nu har bestämt sig för att hon hinner med att göra själv = mycket billigare). Det är hon som ska lämna in ringarna för gravering (ingen ny ring ska införskaffs eftersom det inte finns pengar till det) och putsning.

Hon ska fixa festlokalen, hämta nyckeln och gå igenom vilka bestämelser som gäller.

Hon ska köpa skjorta och slips/fluga till brudgummen, klippa honom innan bröllopet och se till att hon också blir klippt innan förstås. Och så ska barnens klädsel  och eventuellt hår fixas till!

Hon ska boka tid med prästen och fixa musiken och lämna över noter till sångaren och till den som ska spela, vilket åligger henne att ordna också!

Hon får antagligen fixa buffén också eftersom alla redan är upptagna med det DE valt att hjälpa till med!

Dessutom så kommer mammas syskon hit eftersom mamma fyller sjuttio och istället för att först bjuda hit dom på mat ett par veckor innan bröllopet valde att ta allt på en och samma gång (helt ok med oss!), men vilket också innebär att hon blir lite låst och inte kan hjälpa mig. Hon kan ju inte överge sina gäster (de bor inte här i närheten).

Ja, det är förstås inte allt som ska göras det kommer ju fler saker allteftersom. Men jag har hjälp med att sticka boleron som jag ska ha över klännigen i allafall! Och i o med att vi inte ska köpa varken dyr blombukett, ny ring eller anlita någon som fixar min frisyr, så löser sig ekonomin också. Mamma står för stor del av maten, svärmor ska fixa tårta ihop med svärfar (ska bli mycket intressant att se hur de kommer att komma överrens om det!).

Eftersom det inte KÄNNS som MITT bröllop längre så tänker jag inte ens försöka tänka på det som det. Jag planerar helt enkelt någon annans bröllop! På det sättet slipper jag känna mig besviken, bortglömd och ensam. Jag kan fokusera på det som jag tycker är kul och strunta i resten.

Jag känner ingen som helst glädje längre och jag är så himla besviken på min sambo. Det är klart att han får träffa sina kompisar och festa, men jag förstår inte att de kan spela så stor roll att han måste få göra det just NU, innan bröllopet, när vi har barn som inte sover på nätterna. Att lämna mig ensam med det tycker jag är oansvarigt! Vad skulle det spela för roll om de gör detta när vi fått ordning på dessa sömnlösa nätter!

Jag trodde vi var jämlika i vårt förhållande, men efter helgen så har jag insett att det bara var en illusion. Jag är mamma och blivande hustru, inget annat. Jag är ingen egen individ med behov och känslor längre. Jag ska bara finna mig i allt!

Nu måste jag göra inbjudningskort till hans "bestman", en polack som är den största mansgris jag någonsin träffat (och jag har träffat ett par stycken...)! Bröllopet handlar enligt honom om att min sambo ska bli aspackad på sin svensexa (och helst på alla fester som han kan komma på) och att min sambo ska ha kul!

Och jag är så arg, besviken, sur och allt annat negativ man kan överhuvudtaget komma på! Om det inte vore för att det bara är en månad drygt kvar så hade jag avblåst hela alltet, men att lämna brudgumen vid altaret är liksom inget alternativ om man inte tänkt sig göra en scen av det.

Så jag ska försöka lägga band på mina känslor, låtsas som om det regnar. Inte lätt, kan jag säga. Sambon är arg för att jag inte är glad och fast jag försökt prata med honom så lysssnar han inte för fem öre. Så jag har nu bestämt mig för att det får va...

Jag struntar helt enkelt i allt och gör bara det som förväntas av mig, men utan glädje, utan förhoppningar och pirr i magen.

Jag är glad att ingen förväntar sig att jag ska ställa till med 35-årskalas nästa år, för det gör jag inte! Har inte haft varken 25 eller 30- årskalas (bara för min sambo men inte för mig själv) och det känns för tillfället helt ok.

Därmed avslutas min bröllopsplanering här på bloggen. Istället ska jag försöka planera något kul för min mammas 70-årsdag istället! Mycket mera tacksamt!

Dessutom så kanske min jobbcoach har jobb eller praktik på gång åt mig. Så jag får annat att tänka i vilket fall hoppas jag!

Det närmar sig med stormsteg!

Den här bloggen om min dator är inte kompisar! Därav blir det inte så ofta jag uppdaterar tyvärr! Jag kan tex inte sätta in bilder... vet inte vad som är fel! Men fruktansvärt irriterande! Varje gång jag försöker så kommer det bara upp en tom ruta!

Men i alla fall så har jag fått en sångerska till bröllopet och jag har valt låtar! Kärleksvisan, som Sarah Dawn Finer har skrivit och You raise me up, som bla Westlife gjot en cover på!

Kan tyvärr inte länka dom till bloggen... Men de är så otroligt fina så man blir alldeles tårögd när man lyssnar på dom!

Skulle vilja lägga in mer bilder som sagt, men det funkar helt enkelt inte! Får göra det på någon annans dator kanske...