Hur stor jag än blir så kommer jag alltid att vara lillasyster!

Mina syskon är 10 och 13 år äldre än mig. Ja, jag är en liten sladdis! (på 176 cm...)

Min syster har två barn - en som är 10 år yngre och en som är 13 år yngre än mig! 

Jag har alltså hamnat mitt i mellan! 

Jag är för ung för mina syskon och för gammal för mina syskonbarn (vilket ju är ganska logiskt egentligen, jag är ju moster, det hörs ju att man ska vara äldre då...)

Ibland blir jag lite ledsen att det är så! För ibland blir storasyster alldeles för storasystrig! :( Och storebror alldeles för storebrorsig!

Jag kommer aldrig upp på deras nivå och de får mig att känna mig så liten! Är nog inte med mening att de får mig att känna mig sån, men jag är lite avis på deras syskonrelation. De är ju mer jämställda!

Hur gammal jag än blir så kommer jag ju alltid att vara deras lilla lillasyster, med betoning på lilla!

Och det får mig att känna mig lite utanför. Jag försöker att inte ta åt mig och verkligen anstränger mig för att låtsas som ingenting, men det är inte så lätt alla gånger! Speciellt när hela familjen är samlad. Ibland känns det verkligen som om jag inte passar in! Jag är inte så gammal så jag kan prata med mina syskon på deras nivå, jag är inte så ung så de kan prata med mig som med mina syskonbarn. Det blir liksom bara - fel! 

Har nog bättre kontakt med min systerdotter, som är 13 år yngre än mig! Att hon, som är snart 20 år, vill umgås med mig är ju lite knepigt! Men kul!

Men hon tar ju sällan kontakt sjlälv. Det är ju nästan alltid jag som tar kontakt! Så egentligen så kanske det kvittar det också!