Vaknade i natt av att jag hade värk i armen. Vände mig om med en suck för att ändra läge. Det skulle jag inte ha gjort.

Det började röra på sig i spjälsängen och snart hördes det ett ljudligt "smack" när nappen åkter ut ur munnen. Lite joller och jag krafsade efter en ny napp att sätt i munnen i hopp om att få sova en stund till - klockan visade på 04.13

Inte blev det mycket till sova, men jag lyckades hålla låg ljudnivå och blunda emellanåt ända till 05.40 då lilleman absolut inte ville ligga mer. Vid det laget hade sambon vaknat till och klappade mig på rumpan och sa "ligg kvar du" och gick upp och hämtade den klarvakna jollrande bebin (eller bebis och bebis - han lär väga runt 9,5 kg, minst och är 8 månader på fredag, så bebistiden är väl numera ett minne blott!).

Försökte somna om men tankarna gled hela tiden till de försvunna sjukskrivningspapprena som vi rev upp och ner på hela huset för att finna i går - utan resultat! (Måste vara den där tomten som stjäl våra strumpor och plastlock och alla andra småsaker som vi inte hittar för att han är arg över att vi renoverat huset på helt fel sätt - eller så är det gammlegubben som bodde här som är och spökar, av samma orsak)

Så nu innebär det att jag inte får några pengar när jag var sjukskriven! För försäkringskassan är inte så hjälpsam när det gäller borttappade papper har jag hört!

Hur vi ska klara ekonomin utan dessa pengar är just nu vårt stora problem.

Tankarna flög sen raskt vidare till den förestående helgen då jag jobbar 37 timmar på fyra dagar. Med en liten en som antagligen håller på att få tänder och inte vill sova på morgonen så kommer det att bli en låååång helg...

Sedan hoppade vi vidare till stora killens förestående operation, för att sedan vara tillbaka där jag började med en oro över ekonomin. Hur ska vi klara påskhelgen? Påskbrev och godis och födelsedagspresenter till 4 personer...

Steg i trappan - sambon vill att jag ska komma ner och ta över eftersom han ska iväg och jobba.

En blick i ett ekande tomt kylskåp och ett lika tomt skafferi sa mig att det inte blir mycket till frukost (tack o lov, bara två dagar till barnbidraget!). En limpsmörgås fanns det i allafall till stora killen och mig.

Möttes av en insändare i tidningen där vi ska vara glada över alla kreativa och unga människor som "tack vare" festivalen flyttat hit... Och jag då? Ok, jag är inte 20, men jag är kreativ när andan faller på (för vem är inte det när man får syssla med sin hobby...)och så gammal är jag väl inte ändå! Kanske kommunen skulle se över sina egna kommuninvånare också, även de som inte är med i gruppen för inbördes beundran (läs festivalledningen). Det är ju lätt när man tar över något väl uppbyggt och redan etablerat och får full stöttning av kommunen! Tycker inte om kommunens resonemang i detta!(lite pmshumör gör ju inte saken bättre... grrrr) Nog om det för tillfället!

In i duschen och inser att det både är slut på schampoo och duschtvål. För söker få ut det sista genom att spola lite vatten i flaskorna. (Vad jag ska tvätta mig med i morgon får bli morgondagens problem...)

Springer sedan upp till övervåningen och röran med all tvätt (sambon har tvättat och då ligger allt i en hög... stor hög...) Försöker leta upp ett par strumpor som ser likadana ut och inte har hål. Får leta igenom högen tre gånger... Till slut hittar jag ett par illrosa med lite målarfärg på. De får duga!

Nere så har stora killen lyckas med att få lillebrors babysitter att ligga ner plant, med lillebror i - sittandes! Tack och lov inga klämda fingrar eller skador.

Påklädning av både mig och barnen som gick förvånansvärt smidigt! (pust vilken tur...)

Grötdags med äpple/päronmoset jag gjorde igårkväll. Gott tyckte lilleman.

Kommer på att sambon tog bilen idag, vilket innebär att jag får gå till BVC om jag ska dit. Ingen katastrof egentligen, men mycket mer besvärligt för stora killen vill nog inte gå hela vägen di. Kanske skippar BVC idag och tar det nästa vecka...

Efter tvättning och bortstädning sitter jag nu här. Klockan är lite över nio. Jag har ungefär 13 timmar att vända denna ganska eländiga dag till något bra!

Det ska vi väl fixa...