Är så dålig på att skriva numera och lägga in bilder! Inte för att jag tar så mycket heller... Tyvärr! Men jag ska försöka skärpa mig!

Lite bilder på utepremiären!

"Kryper upp på knä när jag ska sova! Skön sovställning tycker jag!"

Först blev jag väckt efter en natt med urusel sömn av sambons telefon - inte en gång utan två gånger eftersom han inte orkade pallra sig upp!

Sen bråkade stora killen om att han skulle ha med sig något till dagis - men visste inte vad han ville ha med! Hur ska jag då veta?!?!

Sen när lillkillen sover så kommer postbilsmarodören och väcker honom! Stereon i bott och smäller i lådorna så tom jag som var inne undrar vad det var för oväsen ute och trodde att lillkillen trillade ur vagnen eller något sånt!

Sen när jag hämtar posten så får jag besked om att jag inte får någon ersättning för förlorad inkomst eller de utlägg jag haft när jag halkade på min arbetsgivares trappa när jag jobbade och skadade armen så jag fick gå i gips en hel vecka!

Vad har man försäkring för undrar jag! Jag kunde ju inte jobba alls! En karensdag på 10 timmar som jag inte fick någon ersättning för! Det är ju jättemycket pengar för mig! Blir så himla arg! Hade verkligen räknat med dom penagarna! Så himla orättvisst att jag ska få betala för arbetsgivarens misstag! Henne kostar det ju ingenting eftersom vi ändå var två så det inte ens behövdes en ersättare för mig!

Så j*a arg!

Avve lyckades få tag på choklad som råkat hamna i ett av facken på borden. Trots att vi städat noga...

Men gott var det! Försökte få ett bra kort, men det blev inte bättre än så här!

Vi som skulle vänta tills han var minst ett år. Men en gång är väl ingen gång...

Men det blir verkligen svårare och svårare att hålla allt borta från hans långa armar. Speciellt med en femåring som "glömmer" bort att han har en klåfingrig lillebror!

VI har ju aldrig behövt plocka bort något för hans skull utan haft allt framme jämt! Men nu är det slut på det!

Och nu ålas och kryps det överallt!Så det gäller att städa undan och hålla kolla hela tiden! Vilket vi inte är vana...

Tänk vad olika barn är ändå...

Ha ha, nu har vi att göra! Avve har börjat krypa! Började i går hos syrran när han upptäckte att han inte kunde lägga sig eftersom han hade plastsaker i vägen och var tvungen att ställa sig på alla fyra istället för på magen!

Ålar fortfarande, men ställer sig på alla fyranär han ska över saker och kolla runt! 

Tänk vad fort det går!!!

Vår älskade lilla vita katt - borta!

Har inte setts till sen 1/4.

Ingen som river ner vattenglaset, ingen som biter hål på brödpåsarna och äter brödet, ingen som ligger på skötbordet, ingen som klättrar på dörren, ingen som ligger i knät, ingen som ligger hos Alvin i vagenen, ingen som bråkar med Pepsi, ingen liten vit katt med svara och röda fläckar som kommer och möter en i dörren...

Ska man sätta in en annons?

Ska man sätta upp några försvunnenaffischer?

Är det räven eller har hon blivit påkörd? Eller har någon tagit henne? Eller har hon bara sprungit bort?

VI har inte sagt något till David än, vill vänta så han inte kopplar ihop det med operationen. Han har haft fullt upp med det så han har ännu inget märkt. Men vi måste snart berätta! Det är svårt att inte gråta. Hon är så saknad.

Nyss hemkommen, helt slut! Både kroppsligt och mentalt!

Hemkommen till ett ovanligt tomt hus. Minsta katten har varit försvunnen sen i onsdagskväll... Hoppet att hon är i livet är väldigt litet. Vet inte vad som hänt. Kanske räven... 

Idag var det operationsdags för David. Vi sov på patienthotellet i natt och var på plats 06.30 på avdelningen. Allt gick jättebra! Han var så duktigt, lilla killen. Uppvaknandet var dock ingen höjdare. Illamående och ont. Vi låg länge på uppvaket.

Lite lullig av medicnen innan operationen, men likväl lite full i bus och drog ner operationsmössan över ögonen på både BG (dockan) sig själv och mamma! Skrattade åt småsaker och hade stenkoll på varje moment som skulle göras! Inga problem med något! 

Nu är han ganska pigg, sitter och äter chips och har inte tagit någon värkmedicin sen tvåtiden! Lite ont har han, men inte så han klagar. Känns bra.
Något som inte känns bra är ju att testikel visst fanns ner i pungen. Liten som en riskorn och helt oduglig! Så nur är det bara en testikel i allafall...

Varför det var så visste han inte. Bara tråkigt att de inte brytt sig tidigare och tagit det på allvar redan när han var bebis!

Inte för att de kanske kunde gjort så mycket ändå, men vi hade kanske sluppit det här nu när han är så stor och tänk om det varit något allvarligt fel på den som nu är borta!

Det kunde ju faktist varit vad som helst, tex cancer!

OK, kanske jag överdriver, men likväl så har de ju faktiskt varit lite nonchalanta! 

Men nu är det gjort! Och det gick ju ändå relativt bra!

Svar om den odugliga testikeln kommer per post om några veckor! Då får vi se om de kanske även har svar på varför det blivt som det blivt med den! Vilket läkaren inte hade någon aning om! 

Läste i tidningen i dag att de förutspår 12% arbetslöshet! Är det kört att få ett nytt jobb för mig nu då?

Tanken på att jag skulle behöva jobba kvar på mitt gamla är alltför skrämmande! Gör snart vad som helst för att få slippa! Kanske enda alternativet är att flytta ändå! Men är det värt det? Är det värt att inte kunna träffa sinna vänner och familjnär man vill, eller sitta ensam på kvällar och helger för att man inte kan traffa domman tycker om? Och hur går det då med sambon som har ett hyffsat säkert jobb här!

Eller ska man göra allvar av att starta eget...

Men vad ska man göra i så fall?

Finns ju så mycket! Min kmpis tycket jag skulle starta ett barnvänligt café. Ja, det skulle sannerligen behövas, för det finns det inget här! Inget med skötbord eller plats för barnvagn.

Men det är mycket jobb och tänkt om det inte går bra! Flera caféer har ju gått i konkurs...

Ja, ja. förhoppningsvis så löser det sig på något vis...

Igår gjorde jag mer mat till Avve. 

Frikadeller och grönsakspaté. Gott! Trodde aldrig att han skulle gilla broccoli och morotspatén, men det gjorde han! Serverade med potatis och lite majs! 

Så nu har jag lite kyckling (har inte gjort nytt...), kött, köttfärs med vitlök och persilja, fiskbullar, kokt lax och grönsaker.

Bra att ha i frysen. Så behöver man bara göra något till, typ potatis, couscous, pasta eller ris. 

Nej, dags för att sätta igång att greja...

Har en hel del som ska göras. Påskbrev som ska ritas, städning, packning och planering inför måndagen,tvätt som ska tvättas och strykas och vikas,förbereda mat inför helgen (jobbarhelg) och massor med annat småplock. Och sen sak man fixa barnen också. Det går ju givetvis först...

Sambon valde att bli med att spela poker igår...  Han är ju inte så mycket med kompisar (inte någon av oss) så det är svårt att säga nej, men samtidigt så var det kanske inte den bästa dagen att göra sånt på... Inte nu när det är lite att fixa med eftersom vi är borta till veckan och jag jobbar hela helgen!

Men så tänker ju inte han! 

Att jag vill ha lite fint till påsk, det fattar inte han! Inte heller fattar han att det tar tid att göra påskbrev till alla Davids kompisar! Han går till sitt jobb på morgonen och kommer hem klockan 16 och då är det ju inte mycket man hinner med matlagning och han ska duscha och läsa tidningen och kolla på tv. 

Jag vet, jag klagar. MEN det är faktiskt lite orättvist! Jag skulle också vilja komma hem till dukat bord (ja, nästan i allafall) efter en dag på jobbet där jag umgåtts med mina kompisar hela dagen...Kunna ta en dusch i fred, kolla tv lite och sen lägga barnen i lugn och ro...

Det vore skönt med lite egentid där jag fick göra något som gynnade mig och enbart mig! Kanske egoistiskt, men välbehövligt! Har inte ens tid till att träna med den där bollen som jag behöver för ryggens skull... Trots att sjukgymnasten verkligen sa att jag måste!

Ja, ja, när jag blir 65 så kanske jag har städat och fint och hinner träna och ta hand om mina barnbarn och ha kul med dom i stället...