Jag vill inte, men ibland så går inte känslor att styra!

Jag älskar min sambo, verkligen! Kan inte tänka mig att leva med någon annan!

Han har jobbat över en del de senaste veckorna. Och fast jag egentligen vet att han inte är otrogen, så smyger sig tankarna in och nästlar sig in i hjärnan. Så sa han något som bara spädde på allt. "jag och några på jobbet ska ut någon helg framöver..." Helt oskyldigt till synes. Men i min lilla värld så kan de där namnlösa arbetskamraterna betyda något mycket mer. En namnlös älskarinna... 

Jag vill inte tänka så.

Men jag vågar heller inte lita på honom till 100%! Jag vill - men jag vågar inte! För tänk om...

Jag vet varför. Har man en gång varit tillsammans med någon som varit otrogen så vill man inte trilla dit igen! Inga oskyldiga blå ögon här inte!

Nej, bättre ta det säkra före det osäkra! Risken finns ju (om än liten) att han träffat någon! 

Och håller jag mig då lite på avstånd så blir ju inte smällen så hård om det skulle vara sant! Hoppas jag!

Men det gör verkligen ont! Och jag vill inte ha dessa känslor. Men de finns där ändå! Snacka om hjärnspöken! Och de har verkligen bitit sig fast! 

Blir så trött på mig själv...