Idag fick jag reda på något som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla! Innan jag träffade min nuvarande sambo, bodde jag med en kille som misshandlade mig.

Nästan ingen vet om detta. Det är bara en handfull som vet vad han gjorde mot mig. När jag lämnade honom gick han bla ut med att jag varit otrogen och att han kastade ut mig... Inget av det är sant!

Att bli misshandlad på det viset är inget jag önskar någon! Inte heller den psykiska misshandel som han höll på med.

Idag kan jag säga att jag blivit misshandlad, även om det tar emot ibland. Det är svårt att förstå att man gått med på att bli behandlad på det sättet! Bara den som själv varit med om liknande saker vet hur svårt det är att gå därifrån och lämna allt. Det går inte att förklara för någon utomstående.

Jag har lagt mycket skuld på mig själv. Och ja, det är väl så att det inte ens fel att två bråkar, men därifrån till att slå, ta stryptag eller vad man nu gör - misshandla fysiskt - är stort. Jag kommer att få leva med detta hela mitt liv! Minnen som jag helst velat vara utan!

Men, idag, så fick jag höra att jag nog inte var den enda! Denna kille, man, kräk... har ju också haft förhållande efter mig. Till och med gift sig och fått barn (stackars lilla barn). Nu har de tydligen gått isär. Pga att han varit elak. Om han har misshandlat igen kan jag inte säga säkert, men det lät så.

Jag ångrar i dag att jag inte anmälde honom. Att jag inte gick i väg och fick mina blåmärken fotade.

Kanske hade han lärt sig något då. Kanske.

Samtidigt så ler jag lite i triumf, känner mig lättad, rentav glad. Det var inte jag! Det var inte mitt fel! Jag är inte ensam! Det är inte bara jag som råkat ut för hans ilska. Som inte räckte till eller dög vad man än gjorde! Det bara gick inte att tillfredsställa honom på något sätt. Att hela tiden försöka rätta sig efter honom, försöka göra rätt, ändra sig hela tiden för att det ska passa honom. Men det spelade ingen roll vad jag gjorde. Efter varje gång försökte jag ändra MITT beteende. Göra det som han sa att jag inte gjorde förra gången. Eller inte göra det han sa att jag gjorde då. Men inget hjälpte! Hur jag än var så dög det inte! Färgade jag håret ljust för att han sa det så blev det för ljust, färgade jag det mörkare blev det för mörkt, lät jag det vara som det var så var det fel frisyr. Hade jag inte hunnit städa färdigt när han kom hem och jag inte hunnit plocka bort tex damsugaren kunde han bli vansinnig trots att jag kanske just höll på att ta bort den.

Jag hatar honom och det han gjorde mot mig. Jag önskar att jag kunde vara förlåtande och tycka synd om honom, men jag kan inte! Jag gjorde verkligen allt för honom!

Varför?

Hur kan man sjunka så lågt som jag gjorde?

Jag är ju annars ingen tjej som tar emot skit hur som helst! Inte från de jag känner!

Kanske jag aldrig lärde känna honom! Trots att han tog fyra år av mitt liv, trots att vi bodde tillsammans i tre år!

Jag kan inte önska honom något gott! Jag vill att han ska må dåligt! Jag vill att han ska bli avskedad från jobbet, utsparkad från lägenheten, dumpad av tjejen och se honom liggandes i rännstenen, krypandes på sina bara knän och höra honom tala om för hela världen vad han verkligen gjorde mot mig!

Kalla mig dålig människa, kalla mig elak eller vad ni vill!

Men först då - kanske - kan jag känna likgiltighet inför honom! 

Jag tycker synd om hans barn. Jag hoppas för allt i världen att han inte är sånn mot henne och att han inte gör henne illa på något sätt! Jag får dåligt samvete när jag tänker på att jag kunde ha satt dit honom! Kanske hade då människor runt om varit mer uppmärksamma! För jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag fick höra att det lilla barnet farit illa! 

Att man kan hata någon på detta sätt! Det gör mig lite rädd...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så funkar det att lägga upp bilder igen. Det var tack o lov inget fel på min dator utan det är antagligen någon inställning på webbläsaren som krånglar. Två datanissar har jag frågat och ingen vet varför... Men struntsamma, med en annan läsare ska ...

Och dagen blev lyckad trots allt! Kanske just därför att jag inte förväntade mig något speciellt! Men å andra sidan att få gifta sig med den man älskar kan ju aldrig bli fel! Båda var vi rörda till tårar när vi gav varandra löftena! Vi tog kort u...

...gäller det! Idag har jag klippt mig och provsminkat mig och sambon har varit med och kollat in var vi ska ta bilder. Jag har skrivit ut de sista festprogrammen och vi har varit och dukat. Nu hoppas jag att vi inte glömt något! Nervositeten h...

Ja, nu är det snart dags! Klänning är fixad (har gått ner för mycket i vikt så vi fick sy på axelband1) och hänger hos min syster, maten är på gång, blombuketten beställd, fotograf fixad (sambons kompis), festprogrammen är nästan klara (bläcket i s...

...eller ja... nästan ensam. Min stora lilla kille är hemma. Minstingen är hos mina föräldrar (ett kvarter bort) och den andra minstingen är hos farmor. Snällt gjort av sambon att fixa barnvakt när han är på svensexa!  Även om jag nu får (förhopp...