Har nu under några nätter försökte att få lille Alvin att sova lite längre pass. TIdigare har han inte sovit två timmar i sträck, sista tiden. Det sliter hårt på en trött mamma...

Som tur är så skriker han inte, bara rör sig och grejar i sömnen så han väckt mig. Trots att jag försökt låta bli så har jag till slut tagit upp honom och ammat. Då har han varit lugn en liten stund.

Men, att sova typ 1,5 timme i taget är ju inte hållbart i längden, så jag bestämde mig för att prova med att köra vagnen.

Utan skrik!

Och nu sover han från ca 22 till 00,30 första passet och sen till 04,30 andra passet. Så har det varit de två senaste nätterna! Och han har sovit lugnt och skönt! Jag hoppas verkligen det håller i sig så! 

Vi ökar ju på maten allteftersom, så jag tror nog att så småning om så kommer han att  sova hela natten.

Jag känner mig så duktig att jag genomfört detta! Utan att jag behövt må dåligt över en gråtande liten bebis.

Min sambo försökte med stora pojken köra den hemska 5-minuters metoden när jag började jobba. Men han hade gett upp efter 3 min. Då hade David vridit sig ett kvarts varv och stod som en båge i sängen! Helt förtvivlad när jag sen slutade senare på kvällen sa han att om jag skulle köra den metoden, så skulle han flytta för det var något av det hemskaste han provat på! Och jag förstår honom!

Alvin är ju så lättläst och har bara fyra-fem typer av gråt. Ett matskrik (som blir mindre och mindre har jag märkt), ett villinteliggahär-skrik (som nästan aldrig används...), ett ledsenskrik (som går lätt att trösta och händer mest när det är något läskigt som en hemsk människa som ska bära på mig som jag aldrig förr sett...), ett lite gnällskrik när han vill sova (slutar utan att man behöver göra något annat än lägga honom) och slutligen ontimagenskrik. Eller det kanske är mer riktigt att skriva gråt. Har har han ont i magen, då skriker han, och även om han villinteliggahär-gråter.

Så man vet alltid varför han gråter i princip och är så lätt att trösta. Därför så gråter han inte så värst mycket. Bara när vi emellanåt har fullt upp och inte kan släppa det vi har för händer på en gång. Då kan det låta, men då finns det ju en orsak - ett villinteliggahär-skrik. 

Men David, var inte lika lättläst! Och han grät mer också, även om han inte var någon storskrikare han heller.

Har fått väldigt glada barn! I alla fall när de var/är små... ;-)