I dag var planen att vi skulle städa färdigt Davids rum! Eftersom sambon jobbat kväll denna veckan och var ledig idag, så tog han hand om barnen så jag fick sovmorgon! Vaknade 10,15 när Alvin vaknade till! Jisses! Så länge tror jag inte jag sovit på flera år!

Fast jag har ju varit i vaken och ammat i natt då förstås.

I alla fall. Vi skulle fixa till i sonens rum var tanken. Men vi kom ju upp ganska sent idag (fast han var ju på dagis, dit sambon skjutsat honom kl 9). Började med ett ärende till banken, sen hem igen och plockade lite med tvätten och amma. Sen var det dags att hämta på dagis och handla och den obligatoriska fikat hemma hos mina föräldrar! Sen hem igen och laga mat. Och så var det läggdags!

Men det var ändå en bra dag! Vi stressade inte, åt mat i lugn och ro och hade lite tid för varandra! Och det behövs ju också! Är väl egentligen viktigare än all städning i världen! Vi har nog sånna dagar ganska ofta! 

Men imorgon, då ska vi städa! Och så kommer svärmor, så jag måste nog göra en kaka till fikat också! Och på söndag ska vi till svärfar och hälsa på! Men måndag då ska det vara klart! Om jag hinner mellan amningar och lek med Alvin, när David är på dags!

För rummet går ju ingenstans! Men det gör tiden! Och vad är viktigast? Att ha tid för sina nära och kära eller städa???

Städa kan jag ju faktiskt göra när jag får tid när barnen är stora och inte vill umgås med mamma och pappa längre! Då kan jag ha så där fint som alla andra tycks ha hemma, med nyskurade golv och rent på alla bord och bänkar och alltid bäddat i sängarna och fina blommor lite varstans! 

Men nu är ju min tid med mina små! Det måste väl ändå besökare förstå? Man kan inte ha städat jämt när man har sånna gullpluttar som jag!