Fläskfilé (ca 1 kg tror jag...) kryddas med vanliga kryddor (salt o peppar) + ev mexikansk kryddblandning. Bryn den runt om och stek sen färdigt i ugnen. (använd helst stektermometer)

Skiva och häll på marinaden - låt stå minst 4 timmar eller över natten. Klart! Servera med potatisgratäng och en god sallad!

Marinad

3 dl rapsolja

1 msk vinäger

2 msk vatten

1 finhackad rödlök

1 viltlöksklyfta

½ dl persilja

1 msk tomatpuré

1 msk soja

1 msk kalvfond

lite fransk senap

Det har varit en hel del insändare i lokaltidningen om skolmatens kvalitet.

En del säger att det vi måste kräva en bättre kvalitet, andra säger att man inte ska lägga över ansvaret med maten på skolan! Av det jag förstått av insändarna, så är det alltså två grupper som står långt ifrån varandra. Men utesluter det ena verkligen det andra?

Vad äter man själv för mat när man har en lång arbetsdag? Inte äter man väl skräpmat? Men försöker väl äta bra och god mat om man kan?

Jag anser självklart att vi kan kräva bättre mat i skolan (framförallt för dagisbarnen!). Men jag anser också att man behöver lagad mat när man kommer hem!

Det finns barn som åker hemmifrån före sju och är hemma efter fem. Det är ju en lång dag för dom! Ska de klara sig bara på lite knäckebröd då, om maten inte har högre kvalitet än att den är knappt ätbar?

Ena gruppen tycker att man inte behöver bra lagad mat eftersom alla föräldrar måste se till att barnen ska ha lagad mat när de kommer hem sen! Kallar andra föräldrar som klagar på skolmaten för lata!

Jag har svårt att förstå detta! Jag lagar ju mat åt oss alla när jag arbetar, varje dag! Men jag vet att min son inte klarar sig utan mat på dagen när jag slutar 16-17-tiden på kvällen! Jag vill att min son ska ha ett bra och nyttigt mål mat på dagen! Det ska smaka bra och även om han inte gillar maten varje dag, så ska han ändå kunna äta något av den. Inget svårt egentligen, eftersom han älskar både potatis, ris och pasta. Men då bör det ju vara ätbart! Inte skinntorr potatis eller klibbig överkokt pasta!

Någon skrev att när hon var liten fick man minsann ta med sig egen mat hemmifrån för då fick man inte mat i skolan! Men hur relevant är det idag? Idag är det ju så att man får mat! Är det inte bättre att den är god och nyttig och barnen äter än att barnen väljer annat istället eller inget alls?

Och ja, jag skulle kunna tänka mig att skicka med min son mat till skolan då vet jag ju att han äter, att maten trots allt är bra och nyttig (OK - allt är reltaivt - men ni fattar säkert tanken)  -  men då får de sänka skatten också för jag betalar ju faktiskt för att de ska få lagad mat!

Jag kan också tänka mig att de skulle kunna ge kräm, gröt, nyponsoppa, yoghurt med smörgås eller liknande som alternativ till maten vissa dagar! OM det skulle göra att de fick bättre mat i övrigt!

Min son har haft sånn tur de första åren att han fått restaurangmat på dagis, dål dagislokalen varit granne med en restaurang. Han har fått god och nylagad mat varje dag! Han har lärt sig tycka om fisk och äter det mesta faktiskt. Tycker han inte om maten så äter han alltid lite potatis eller vad det nu serveras till. Tyvärr har den stängt nu och de får maten från ett centralkök. Förut fick de bara två grönsaker och trodde nu att det skulle bli mer grönsaker (inte för att han äter mer än gurka i princip, men i allfall...)men icke...

Enbart sämre alltså!

Nej, jag förstår inte de insändarnas kritik mot varandra! Jag lägger inte över maten på skolan,även om jag vet att det finns de som gör det. Men även om det finns föräldrar som gör det redan nu - vad spelar det då för roll om de lagar bättre mat! De föräldrana kommer sannolikt inte bry sig ändå om de så bara skulle få knäckebröd till lunch...

Jag tycker att det är viktigt att maten i skolan är bra! Lika viktigt som att jag erbjuder mina barn en lagad måltid när de kommer hem från skolan!

Tänk om det alltid kunde vara så här!

David och Avve är så mysiga ihop. Inget bråk eller skrik. Bara gos nästan jämt!

Jag vet ju att det inte är så lätt med syskon! Nån gång kommer det att bli lite bråk, det är nog svårt att undvika! Två individer som vill åt olika håll, men tvingas samsas!Men jag njuter så länge jag kan!

7.30 Sitter i babysittern medans mamma duschar och klär på sig! Ibland tar det sån tiiiid...

Sen är det dags för mig att tvättas och kläs på!

8.45 Vanligtvis så går vi till dagis vid denna tiden med storebror, men idag var pappa hemma och hämtade David och skjutsade honom i bilen. Men jag vill sova nu, även om vi inte är ute och går!

10.15 Nu är jag vaken och mamma ska bara plocka undan i köket lite. Jag sitter och plockar med mina saker vid bordet så länge.

10.30 Matdags!

11.00 Mamma och jag busar och sjunger en stund!

11.30 Jag leker med mina leksaker på golvet. Mamma försöker få mig att sitta ner, men jag vill bara stå! Försöker hålla mig i korgen med mina leksaker, men jag vill ju leka samtidigt!

 12.00 Hjälper mamma att slå in julklappar! Väldigt fina papper och snören! Och katten tycker det är lika roligt som jag!

13.00 Snart dags att hämta storebrorpå dagis. Då vill jag sova en stund igen!Mamma lägger mig i overallen så det bara är att gå när det är dags så slipper jag bli väckt!

Det var en förmiddag med mamma när min storebror är på dagis!

Råkade se ett program igår som handlade om djurrättsaktivister som hade gett sig på en garvare på söder i Stockholm. De hade bland annat lämnat hotbrev till hans döttrar om att de var delaktiga eftersom de inte försökte påverka honom att sluta med pälsar. De förstörde och trakasserade familjen.

Hur tänker man då?

Är de då bättre än de som tar hand om pälsarna? (alltså det är ju inte det som är min fundering, om det är rätt eller fel med päls)

De får ju människor att lida (även om syftet för deras trakasserier är att inga djur ska behöva lida). Skulle människor vara mindre värda då än djuren? För man skulle ju kunna tro det när de får människor att må så dåligt för att rädda djuren, dessutom djur som redan är döda!

Jag förstår inte riktigt logiken in det!

Jag förstår att de protesterar mot att man använder päls, men därifrån till att ge sig på männskor och få dom att må dåligt och inte känna sig trygga i sina egna hem - det är ett ganska långt steg anser jag.

En dubbelmoral som jag inte förstår mig på alls!

Har en bekant som kämpar för ekologiskt och rättvisemärkt och ska vara så noga med maten osv. Men själv röker hon som en borstbindare och det verkligen kan stinka rök och fimp om henne! Dubbelmoral! Hon förpestar luften för de som hon har runt sig, sen kan hon bli nästan arg om man inte köper ekologisk odlad frukt och propagerar för att man inte ska äta så mycket kött (fast hon köper sig en rejäl biff om hon äter ute...)!

Hon är hur snäll som helst annars denna människan (för det mesta), men ändå så kan jag bli så irriterad! 

Sopa rent utanför egen dörr först innan man klampar ner på andra och försöker ändra på dom! Hennes trovärdighet sjunker ju väldigt i och med hennes rökning. Hon är ju ingen renlevnadsmänniska som hon annars försöker att framställa sig som!

Jag kanske inte är så mycket bättre själv, vad vet jag , men jag försöker inte propsa på andra mina ideal och idéer på andra på samma sätt för att sen gå ut och ta en rökpaus!

Sen kan man ju vara sån att man försöker göra rätt lite då och då och det lilla, men då ska man kanske inte gå ut med att man är så duktig och göra ner andra som inte är lika duktiga med exakt samma sak. De kanske gör något annat som jag inte gör!

Jag använder inte päls och gillar inte att djur lider jag heller även om jag inte går ut och protesterar öppet. Det gör väl inte mig en sämre människa för det! Och jag försöker inte få andra människor att må dåligt heller. Jag köper ekologiskt bara ibland, men jag äter inte så mycket kött för egen del heller utan kan klara mig gott på grönsaker emellanåt. Men jag tvingar inte på grönsaker på min sambo som gillar kött eller nån annan heller för den delen. Jag behöver inte övertyga andra att det jag gör är rätt eller fel speciellt ofta. Jag har en ganska god uppfattning om det själv! För det jag gillar kanske inte grannen gillar! Så är det ju! 

För mig har ordet julbord inte bara betydelsen att det vankas mat! Hos oss betyder julbord också en tradition med prydnadssaker, som vi ställer fram till jul! När jag var liten var det en kyrka, julkrubba, småtomtar, en liten julgran mm. Så småning om kom det små hus som sen bildade en liten julby. 

Den traditionen har jag med mig nu när jag har egna barn. I år har vi bara ställt upp en liten del av den samling av julsaker som jag vanligtvis ska ha på bordet, men just nu har vi inte plats för mer. Det saknas också fönstervadd - "snö" - men en vit duk får duga så länge! 

Kanske vi ställer upp byn som ligger nedpackad och julkrubban senare. Det får vi se om vi hittar plats för. Men den här lilla julstugan, med tillhörande tomtar och ljus är ganska fin att se på på kvällen när det skymmer!

Vad är det för värld vi vill att våra barn ska växa upp i?

Vill vi att våra barn ska utsättas för andras gliringar, översitteri, nedsättande sätt eller bara ses som dum för att man har en annan åsikt?

Är det vad vi vill att våra barn ska lära sig? Att världen är en hård plats att leva på?

Det kommer alltid att finnas elaka människor. Men måste jag lära mitt barn att vara det? 

Kan jag inte få leva med tron på det goda och lära mina barn att man tjänar mest på att vara snäll i längden? 

Ibland tivlar jag på det. Ibland funderar jag på hur människor tänker när de utalar sig. Om de överhuvudtaget reflekterar över att det de säger kan uppfattas som kränkande!
Vi gör alla misstag i bland. Vi säger saker som kommer ut fel. Men att när man vid flera olika tillfällen beter sig på samma sätt och tycker saker om hur andra gör eller inte gör och ändå sen kan sitta och säga att andra får göra som de vill och att det inte är fel i samma mening som de påpekar att man själv minsann ALDRIG skulle göra så!
Är det inte underförstått att personen som yttrar sig då, anser att personen som gör något (eller inte gör) gör fel?

Och om en person inte ber om råd eller en åsikt, är det då alla gånger rätt att ge kritik utifrån sin egen bedömning?

Självklart så menar man kanske inte något illa alla gånger, men den betydelsen försvinner ju lite när mottagaren uppfattar det så! 

Om jag säger till min sambo att han börjar får lite långt hår, så kanske jag inte menar något negativ med det, tvärt om, men han lägger ju naturligtvis sin egen värdering i detta. För honom kanske just långt hår är negativt! 

Det är kanske inget bra exempel, men iallfall. Det jag menar är att man man inte kan utgå ifrån att andra uppfattar det man säger (eller skriver) på samma sätt som man själv gör. 

Där för bör man försöka tänka sig för innan man delger sin åsikt, så att det blir rätt uppfattat. Vill man inte att personen man riktar sin åsikt mot ska uppfatta det negativt så kanske man bör tänka igenom vad man säger och tom kanske inte säga något alls!

Men här i min egen lilla vrå av internet kan jag säga som jag vill, för det är inte riktat mot någon. Jag bara har massa funderingar. Och de som läser och sen tar illa upp, ja, de kanske har dåligt samvete för något, eller känner med sig att det jag beskriver stämmer in på dom!Ja, det bevisar väl bara att det ligger något i det jag säger...

Jag har hört föräldrar som sagt att det är bra att deras barn säger ifrån och lär sig att ta för sig! Dessa barn, har jag märkt, är ofta lite elaka mot andra barn, tar deras leksaker, slåss och så vidare. Jag antar att de säger detta i deras barns försvar.

Och ja, det är klart att det är bra att man kan säga ifrån, men i ärlighetens namn, är det rätt att lära sina barn att slåss när de inte får som de vill, är det rätt att lära sina barn att det är rätt att vara elak när andra är elaka?

Man ska väl kunna lära sina barn attsäga ifrån utan att behöva vara elak!

Det finns ju så mycket ont i vår värld som det är! Kan man inte lära sina barn att vända andra kinden till? Kan man inte få vara snäll utan att andra säger att man är mesig? Kan man inte få hoppas på att människan är god från början?

Jag vill så gärna säga ja, men jag vågar inte...

Bara några dagar. Sen kan jag ta den tillbaka!

Är så trött på att den krånglar jämt och det värker och gör ONT!

Måste ta tag i mig själv och ringa och få hjälp av sjukgymnasten. Jag vet ju att det hjälper med akupunktur! Varför är man så dum så man går och har ont i onödan. Det bästa vore ju om de tog bort den där ganglionet eller vad de nu kallar det, men med våra system inom vården, så går inte det!

Men kanske om jag bröt handleden.  Då måste de ta mig akut, då kanske de skulle kunna ta bort den! Kanske vore något!

Någon som vet hur man bryter en handled på bästa sätt????

Ja, det går ju an och skämta om det, men lite så är det faktiskt! Min syster var ju tvungen att bryta handleden först innan hon fick hjälp med sin axel som hon varit sjukskriven för och har haft värk och problem med i säkert 20 år! (Ja, så "gammal" är hon... hela 45 år...)

För varje gång jag får den där lilla vätskefyllda saken så blir det värre ont. Låter ju helt ologiskt egentligen. Det borde ju vara samma smärta, men det blir faktiskt värre och värre. 

Kanske beror det på att jag spänner mig mer redan när jag känner att det är på gång. Kanske beror det på att jag nu inte orkar ta det lugnt och ta hänsyn till handen längre. Kanske beror det på att det blir värre och värre för varje gång!

Lär ju aldrig få veta heller.

Om jag inte bryter hanleden då...