Imorgon är det fullmåne!

Gillar inte fullmåne!

Katterna bli tokiga, man sover inte ordentligt och småttingarna krånglar! Tänk att en sak så långt bort från oss kan påverka oss så mycket! 

På förlossningen säger de att man kan se när det är fullmåne på att det föds fler barn det dygnet!

En arbetskamrat säger att det är 4 dygn efter fullmåne som många reagerar. Kanske det stämmer! Alvin är ju född fyra dygn efter, liksom tre andra härifrån! Lite lustigt att det i vår lilla stad är 4 st som blir födda på samma dag! 

Ja, det märks att det är babyboom i år i allafall!

Idag skulle vi fortsätta städa Davids rum, men nu sover både sambon och Alvin och David har gått till mormor och morfar! Vi får väl se om det blir något gjort! Sambon åker hemmifrån kl halv tre och då ska man ha hunnit äta innan och fixat. Det blir inte mycket tid över när han sover så länge...

Ja, ja! Rummet går ju ingenstans precis, så förr eller senar så blir det väl städat!

Hur stor jag än blir så kommer jag alltid att vara lillasyster!

Mina syskon är 10 och 13 år äldre än mig. Ja, jag är en liten sladdis! (på 176 cm...)

Min syster har två barn - en som är 10 år yngre och en som är 13 år yngre än mig! 

Jag har alltså hamnat mitt i mellan! 

Jag är för ung för mina syskon och för gammal för mina syskonbarn (vilket ju är ganska logiskt egentligen, jag är ju moster, det hörs ju att man ska vara äldre då...)

Ibland blir jag lite ledsen att det är så! För ibland blir storasyster alldeles för storasystrig! :( Och storebror alldeles för storebrorsig!

Jag kommer aldrig upp på deras nivå och de får mig att känna mig så liten! Är nog inte med mening att de får mig att känna mig sån, men jag är lite avis på deras syskonrelation. De är ju mer jämställda!

Hur gammal jag än blir så kommer jag ju alltid att vara deras lilla lillasyster, med betoning på lilla!

Och det får mig att känna mig lite utanför. Jag försöker att inte ta åt mig och verkligen anstränger mig för att låtsas som ingenting, men det är inte så lätt alla gånger! Speciellt när hela familjen är samlad. Ibland känns det verkligen som om jag inte passar in! Jag är inte så gammal så jag kan prata med mina syskon på deras nivå, jag är inte så ung så de kan prata med mig som med mina syskonbarn. Det blir liksom bara - fel! 

Har nog bättre kontakt med min systerdotter, som är 13 år yngre än mig! Att hon, som är snart 20 år, vill umgås med mig är ju lite knepigt! Men kul!

Men hon tar ju sällan kontakt sjlälv. Det är ju nästan alltid jag som tar kontakt! Så egentligen så kanske det kvittar det också! 

Undrar just om det är fler än jag som tar fram godispåsen när barnen somnat! Mathias jobbar kväll denna veckan (hatar dessa veckor...) så jag är själv med barnen.

Faktiskt somnade storebror själv idag! (till slut) Är nog för mycket att hoppas att det är ihållande...

Det är svårt när barnen kommer ur rytm! Igår somnade de båda vid samma tid ungefär, men idag sov lillebror lite för tidigt, så vi hann inte gå upp!

De skulle egentligen kunna somna i samma rum, men eftersom lillebror vaknar och vill ha mat, så kan de ju inte sova hela natten där! Så dumt! Så nu ligger en nere och en uppe och sover!

Men det kunde ju varit värre!

Ska äta upp mitt godis nu och mysa en yttepyttestund i soffan och sen ska jag väl göra mig i ordning själv så jag är färdig när lillebror vaknar och vill ha sista matslurken för natten!

Sambon jobbar kväll denna veckan, så nu är man ensam att lägga de små. Gick ändå hyfsat bra!

Ja, lillkillen fick följa med ner i soffan förstås! Han ska ju har lite ersättning snart, så tyvärr fick han inte fortsätta sova i sin säng. Dumt att ha två våningar :(

Drömhuset består bara av ett plan, ja, möjligtvis källare då!

Men då har man allt på samma plan och slipper lyssna i trappen eller springa upp och ner när det är något! Alltså, det är ju inte att jag är lat! Det är bara så besvärligt när man har barn som sover kl 2000.

Men, men...

Det gick bra i kväll. Får hoppas att det går bra i morgon också! Tur man inte ska upp och jobba! Nu behöver jag inte känna någon panik om jag inte kommer i säng i tid själv iallafall (även om jag nog skulle behöva det... :) )

Dystert och grått väder i dag!

Sitter och funderar lite över sotelden som vi hade förra veckan!

Allt gick bra, inga stora materiella skador, faktiskt in princip inga alls! Mer än röklukt!

Men man mår ju inte så jättebra! Tanken på vad som skulle kunna hänt om det inte blivit upptäckt i tid är nästan lite ogreppbar och svår att ta till sig! 

Varje gång jag känner doften händer det något med mig! Känns som om något kramar om bröstkorgen hårt och jag får en hastig känsla av panik. Men det tar bara någon sekund. Jag går och känner på skorstensmuren emellanåt. Nästan tvångsmässigt! Men den är inte varm! Inte kall heller, men det brinner inte!

Detta ska inte kunna hända! Vi eldar med pellets och enligt sotaren så är vi de enda som fått soteld av pellets! Orsken? Dåligt sotat säger vi och brandmännen (tre hinkar sot tog de ur sotningsluckan! Tre stycken!). Ingen aning säger sotaren (han hävdar att de som var här, var på taket och sotade)!

Kanske det letat sig en låga upp hela den snirkliga vägen från pelletsbrännaren och nästan tio meter upp i skorsten! Kanske.

Kanske inte sotarna var upp på taket, som jag säger, kanske inte sotarna heller öppnat luckan och sotat där!

Ord strider mot ord!

Men jag är övertygad.

Min syster, som också eldar med pellets, bekräftar att de inte var på taket hos henne heller. Och hon vet exakt var sotaren befann sig hela tiden när han var hemma hos henne. Inte kollade han sotningsluckan heller, trots att hon tom frågade om han inte skulle göra det. Behövdes inte!

Men aldrig mer ska sotaren fuska här! Och aldrig mer ska jag dra mig för att fråga om jag är osäker eller tycker något är konstigt även om det är proffesionella yrkesmän som gör något hos oss!

Man tror att man kan lite på proffs! Men även de gör fel ibland! De har bara svårare att erkänna det!

Men allt har gått bra. Det luktar, men vi lever!

David kan inte sova i sitt rum, men vill jag det just nu?

Känns bättre att ha honom nära, lika nära som lillebror som sover bredvid min säng. Helst vill jag vara vaken och bara beundra mina små under! Vaka över dom så att inget händer dom!

Världen är så stor och de är så små! Mina älskade små barn!

Hoppas vi slipper sånt här i framtiden!