Nyss hemkommen, helt slut! Både kroppsligt och mentalt!

Hemkommen till ett ovanligt tomt hus. Minsta katten har varit försvunnen sen i onsdagskväll... Hoppet att hon är i livet är väldigt litet. Vet inte vad som hänt. Kanske räven... 

Idag var det operationsdags för David. Vi sov på patienthotellet i natt och var på plats 06.30 på avdelningen. Allt gick jättebra! Han var så duktigt, lilla killen. Uppvaknandet var dock ingen höjdare. Illamående och ont. Vi låg länge på uppvaket.

Lite lullig av medicnen innan operationen, men likväl lite full i bus och drog ner operationsmössan över ögonen på både BG (dockan) sig själv och mamma! Skrattade åt småsaker och hade stenkoll på varje moment som skulle göras! Inga problem med något! 

Nu är han ganska pigg, sitter och äter chips och har inte tagit någon värkmedicin sen tvåtiden! Lite ont har han, men inte så han klagar. Känns bra.
Något som inte känns bra är ju att testikel visst fanns ner i pungen. Liten som en riskorn och helt oduglig! Så nur är det bara en testikel i allafall...

Varför det var så visste han inte. Bara tråkigt att de inte brytt sig tidigare och tagit det på allvar redan när han var bebis!

Inte för att de kanske kunde gjort så mycket ändå, men vi hade kanske sluppit det här nu när han är så stor och tänk om det varit något allvarligt fel på den som nu är borta!

Det kunde ju faktist varit vad som helst, tex cancer!

OK, kanske jag överdriver, men likväl så har de ju faktiskt varit lite nonchalanta! 

Men nu är det gjort! Och det gick ju ändå relativt bra!

Svar om den odugliga testikeln kommer per post om några veckor! Då får vi se om de kanske även har svar på varför det blivt som det blivt med den! Vilket läkaren inte hade någon aning om!