Läste i tidningen i dag att de förutspår 12% arbetslöshet! Är det kört att få ett nytt jobb för mig nu då?

Tanken på att jag skulle behöva jobba kvar på mitt gamla är alltför skrämmande! Gör snart vad som helst för att få slippa! Kanske enda alternativet är att flytta ändå! Men är det värt det? Är det värt att inte kunna träffa sinna vänner och familjnär man vill, eller sitta ensam på kvällar och helger för att man inte kan traffa domman tycker om? Och hur går det då med sambon som har ett hyffsat säkert jobb här!

Eller ska man göra allvar av att starta eget...

Men vad ska man göra i så fall?

Finns ju så mycket! Min kmpis tycket jag skulle starta ett barnvänligt café. Ja, det skulle sannerligen behövas, för det finns det inget här! Inget med skötbord eller plats för barnvagn.

Men det är mycket jobb och tänkt om det inte går bra! Flera caféer har ju gått i konkurs...

Ja, ja. förhoppningsvis så löser det sig på något vis...

Igår gjorde jag mer mat till Avve. 

Frikadeller och grönsakspaté. Gott! Trodde aldrig att han skulle gilla broccoli och morotspatén, men det gjorde han! Serverade med potatis och lite majs! 

Så nu har jag lite kyckling (har inte gjort nytt...), kött, köttfärs med vitlök och persilja, fiskbullar, kokt lax och grönsaker.

Bra att ha i frysen. Så behöver man bara göra något till, typ potatis, couscous, pasta eller ris. 

Nej, dags för att sätta igång att greja...

Har en hel del som ska göras. Påskbrev som ska ritas, städning, packning och planering inför måndagen,tvätt som ska tvättas och strykas och vikas,förbereda mat inför helgen (jobbarhelg) och massor med annat småplock. Och sen sak man fixa barnen också. Det går ju givetvis först...

Sambon valde att bli med att spela poker igår...  Han är ju inte så mycket med kompisar (inte någon av oss) så det är svårt att säga nej, men samtidigt så var det kanske inte den bästa dagen att göra sånt på... Inte nu när det är lite att fixa med eftersom vi är borta till veckan och jag jobbar hela helgen!

Men så tänker ju inte han! 

Att jag vill ha lite fint till påsk, det fattar inte han! Inte heller fattar han att det tar tid att göra påskbrev till alla Davids kompisar! Han går till sitt jobb på morgonen och kommer hem klockan 16 och då är det ju inte mycket man hinner med matlagning och han ska duscha och läsa tidningen och kolla på tv. 

Jag vet, jag klagar. MEN det är faktiskt lite orättvist! Jag skulle också vilja komma hem till dukat bord (ja, nästan i allafall) efter en dag på jobbet där jag umgåtts med mina kompisar hela dagen...Kunna ta en dusch i fred, kolla tv lite och sen lägga barnen i lugn och ro...

Det vore skönt med lite egentid där jag fick göra något som gynnade mig och enbart mig! Kanske egoistiskt, men välbehövligt! Har inte ens tid till att träna med den där bollen som jag behöver för ryggens skull... Trots att sjukgymnasten verkligen sa att jag måste!

Ja, ja, när jag blir 65 så kanske jag har städat och fint och hinner träna och ta hand om mina barnbarn och ha kul med dom i stället...