Vad är det för värld vi vill att våra barn ska växa upp i?

Vill vi att våra barn ska utsättas för andras gliringar, översitteri, nedsättande sätt eller bara ses som dum för att man har en annan åsikt?

Är det vad vi vill att våra barn ska lära sig? Att världen är en hård plats att leva på?

Det kommer alltid att finnas elaka människor. Men måste jag lära mitt barn att vara det? 

Kan jag inte få leva med tron på det goda och lära mina barn att man tjänar mest på att vara snäll i längden? 

Ibland tivlar jag på det. Ibland funderar jag på hur människor tänker när de utalar sig. Om de överhuvudtaget reflekterar över att det de säger kan uppfattas som kränkande!
Vi gör alla misstag i bland. Vi säger saker som kommer ut fel. Men att när man vid flera olika tillfällen beter sig på samma sätt och tycker saker om hur andra gör eller inte gör och ändå sen kan sitta och säga att andra får göra som de vill och att det inte är fel i samma mening som de påpekar att man själv minsann ALDRIG skulle göra så!
Är det inte underförstått att personen som yttrar sig då, anser att personen som gör något (eller inte gör) gör fel?

Och om en person inte ber om råd eller en åsikt, är det då alla gånger rätt att ge kritik utifrån sin egen bedömning?

Självklart så menar man kanske inte något illa alla gånger, men den betydelsen försvinner ju lite när mottagaren uppfattar det så! 

Om jag säger till min sambo att han börjar får lite långt hår, så kanske jag inte menar något negativ med det, tvärt om, men han lägger ju naturligtvis sin egen värdering i detta. För honom kanske just långt hår är negativt! 

Det är kanske inget bra exempel, men iallfall. Det jag menar är att man man inte kan utgå ifrån att andra uppfattar det man säger (eller skriver) på samma sätt som man själv gör. 

Där för bör man försöka tänka sig för innan man delger sin åsikt, så att det blir rätt uppfattat. Vill man inte att personen man riktar sin åsikt mot ska uppfatta det negativt så kanske man bör tänka igenom vad man säger och tom kanske inte säga något alls!

Men här i min egen lilla vrå av internet kan jag säga som jag vill, för det är inte riktat mot någon. Jag bara har massa funderingar. Och de som läser och sen tar illa upp, ja, de kanske har dåligt samvete för något, eller känner med sig att det jag beskriver stämmer in på dom!Ja, det bevisar väl bara att det ligger något i det jag säger...

Jag har hört föräldrar som sagt att det är bra att deras barn säger ifrån och lär sig att ta för sig! Dessa barn, har jag märkt, är ofta lite elaka mot andra barn, tar deras leksaker, slåss och så vidare. Jag antar att de säger detta i deras barns försvar.

Och ja, det är klart att det är bra att man kan säga ifrån, men i ärlighetens namn, är det rätt att lära sina barn att slåss när de inte får som de vill, är det rätt att lära sina barn att det är rätt att vara elak när andra är elaka?

Man ska väl kunna lära sina barn attsäga ifrån utan att behöva vara elak!

Det finns ju så mycket ont i vår värld som det är! Kan man inte lära sina barn att vända andra kinden till? Kan man inte få vara snäll utan att andra säger att man är mesig? Kan man inte få hoppas på att människan är god från början?

Jag vill så gärna säga ja, men jag vågar inte...

Bara några dagar. Sen kan jag ta den tillbaka!

Är så trött på att den krånglar jämt och det värker och gör ONT!

Måste ta tag i mig själv och ringa och få hjälp av sjukgymnasten. Jag vet ju att det hjälper med akupunktur! Varför är man så dum så man går och har ont i onödan. Det bästa vore ju om de tog bort den där ganglionet eller vad de nu kallar det, men med våra system inom vården, så går inte det!

Men kanske om jag bröt handleden.  Då måste de ta mig akut, då kanske de skulle kunna ta bort den! Kanske vore något!

Någon som vet hur man bryter en handled på bästa sätt????

Ja, det går ju an och skämta om det, men lite så är det faktiskt! Min syster var ju tvungen att bryta handleden först innan hon fick hjälp med sin axel som hon varit sjukskriven för och har haft värk och problem med i säkert 20 år! (Ja, så "gammal" är hon... hela 45 år...)

För varje gång jag får den där lilla vätskefyllda saken så blir det värre ont. Låter ju helt ologiskt egentligen. Det borde ju vara samma smärta, men det blir faktiskt värre och värre. 

Kanske beror det på att jag spänner mig mer redan när jag känner att det är på gång. Kanske beror det på att jag nu inte orkar ta det lugnt och ta hänsyn till handen längre. Kanske beror det på att det blir värre och värre för varje gång!

Lär ju aldrig få veta heller.

Om jag inte bryter hanleden då...