Då sitter man här i gen då och funderar lite. Har sökte en hel del jobb, men inte en enda gång de senaste åren har jag fått komma på intervju ens! Frågade min kompis som sitter som rekryterare vad jag gör för fel. Inget, sa hon. Hon förstår det inte själv!

Funderar på att byta namn. Kanske är det det som är felet! Mitt efternamn är ju ganska ovanligt - även om det är svenskt. Om jag hette Olsson eller Nilsson eller något annat son-namn så kanske man skulle få bättre resultat.  alla fall här i vår lilla stad. Man tycker ju egentligen att det borde vara tvärtom...

Jag har verkligen hört mig för med folk som känner mig om det kanske är så att det är jag som är felet. Att jag inte är nog duktig. Men ingen säger något åt det hållet heller. I alla falla inte till mig. Fast jag frågar dom och säger att de ska vara ärliga! Och kanske är det så att det inte är så många som känner mig egentligen heller. 

Men vad ska man göra?

Hur får man ett nytt jobb?

Ska ringa idag till en rekryterare som har hand om ett jobb jag sökt i dag tänkte jag. Om jag får barnen såpass lugna så det går vill säga...

Alltså, jag har ju egentligen alla förutsättningar man kan ha trots småbarn eller hur man nu ska säga. Min sambo är mer än gärna hemma istället för mig, vi har föräldrar och syskon och andra som kan ställa upp om det krisar, jag är sällan sjuk. Men det kommer ju inte fram i ett personligt brev eller ett CV. Tyvärr...

Så, ja, vad gör man?

Är det någopn som råkar läsa detta och har några tips, så tar jag gladeligen emot dom!